Andra världskriget

Denna veckan fick vi skriva ett valfritt blogginlägg. Vi jobbar just nu om kolonialism, imperialism & första världskriget. Jag tänker inte skriva om detta. Utan om samtalet jag hade med min morfar om andra världskriget.

Morfar berättade att varje kväll det flög flygplan över deras hus var det tvungna att dra ner draperier för fönstret så att fienden inte trodde att det var någon hemma. Så att de inte skulle släppa en bomb. Morfar var bara 17 år när kriget började. Kriget började 1939 och slutade 1945. Han berättade hur rädda han och hans syskon var under kriget. Även om Sverige inte var med i kriget var de ändå utsatta.

Han berättade också om att man var tvungen att hämta ut sin mat till familjen, eftersom det var ont om mat fick bara familjen en liten del. Detta kallades ransoning. Det fanns män som var ute och kollade att man inte slaktade grisar och andra djur för att äta med jämna mellanrum. Om en gris eller ett annat djur hade dött var man tvungen att redogöra hur den hade dött. Morfar berättade att deras familj slaktade en gris. Och att männen som var ute och kollade kunde vara förstående ibland. Så morfars familj klarade sig utan något trrubbel överhuvud taget.

Jag lyssnade noga när han berättade. Jag tyckte att det var väldigt intressant. Men samtidigt kände man sig lite ledsen på något vis. För jag tycker inte att någon männska ska behöva vara med om ett krig. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att det skulle börja ett krig här i Sverige. Men om det skulle börja ett krig i närheten av Sverige tror jag ändå att man skulle känna sig säkrare nu än man gjorde då. För nu är allt kommit så mycket längre i utvecklingen.

Jag är förvånad över att morfar kunde berätta denna historien med några skratt i meningarna. För kriget var en olycklig tid. Men det verkade som om hans familj kom närmre varann. Kanske är det för att man bara har varann. Och inte kan lita på främlingar, vilket leder till att man inte vågar skaffa nya kontakter. Eller så kanske det bara var morfars familj som kom närmre varann.