Rosa Luxemburg

Veckans uppgift var att skriva om en valfri händelse eller person från första världskriget. Jag har valt att skriva om Rosa Luxemburg för att jag tycker att hon var en klok och modig människa. Jag tycker att hon verkade vara en intressant människa och om andra läser om henne också så tror jag de tycker detsamma.  

Rosa Luxemburg
I alla Europas olika länder talade deras härskare om nödvändigheten av nationell enighet. Men Karl Marx hade uppmanat de mer fattiga människorna att sluta sig samma. Han menade att en tysk arbetare hade mer gemensamt  med en fransk arbetare än vad en tysk arbetare hade med en tysk industriägare. Detta höll Rosa Luxemburg ett tal om i september månad 1913 utanför Frankfurt am Main. Hon uppmanade alla sina åhörare om att inte ta till vapen mot arbetarna på andra sidan gränsen, mer än så behövdes inte för att hon skulle ställas inför rätta. Den 20 februari 1914 började domstolsförhandlingarna. Det skrevs mycket om rättegången i de tyska tidningarna.

Rosa Luxemburg uppträdde alltid med högburet huvud. Om åklagaren anklagade henne för brott mot den tyska lagen anklagade hon dem för det tyska rättsväsendet (domstolen, polisen) för dess brottsliga lagstiftning. Efter några dagars förhandling dömdes hon till ett års fängelse. Men innan domen gällde hade hon rätt att överklaga domslutet.

En månad senare hållde hon ett nytt tal om tysk militarism. Hon anklagade den tyska militären för att behandla sina soldater illa, både fysiskt och psykiskt. Försvarsministern, general von Falkenhayn blev rasande och såg till att hon blev åtalad för förtal. Rättegången skulle inledas den 29 juni, det var samma dag som man kunde läsa i de tyska tidningarna att ärkehertig Frans Ferdinand, och hans maka hade mördats när de hade gjort ett officiellt besök i Sarajevo, huvudstaden i Bosnien-Herzegovina.

Men rättegången kom ändå igång som beräknat. Efter två dagar så ansågs rättens ordförande sig tvingad att ajournera (skuta upp)  förhandlingarna. Senare tog man upp den igen för att på obestämd tid ajourneras igen. Problemet var att försvaret hade 1013 personer som ansåg att de hade utsatts för olika övergrepp under sin
militärtjänstgöring, alla var beredda att vittna.


Att mordet på Frans Ferdinand inte skulle gå spårlöst förbi förstod alla tre veckor efter att attentatet hade begåtts.Om Serbien inte utelämnade alla terrorister som fanns i landet till Österrike-Ungern, skulle det bli krig en månad efter attentatet. När det inte skedde, kom den österrikiska krigsförklaringen. Den annonserats den 28 juli och utan att någon förstod det var alla Europas stormakter (Frankrige, Tysklad & England) i krig med varandra en vecka senare. Alla verkade glada och förväntansfulla. Ingen kunde föreställa sig om vilka ohyggligheter som väntade dem alla de närmaste fyra åren.

Nästan ingenstans hördes de protester. Rosa Luxemburg upptäckte att hon med sin pacifistiska hållning (där man är emot våld) tillhörde en mycket liten minoritet av folket. Men hon var en stridbar pacifist och hon var beredd att kämpa vidare i sin kamp. Det var något som myndigheterna visste. I december månad 1914 fick hon avtjäna sitt ettåriga fängelsestraff. Sedan hölls hon på obestämd tid fången av säkerhetsskäl under resten av kriget.

Hon dog 1919.

Jag har inte läst så mycket om Rosa Luxemburg. Men jag tycker att det verkar som hon var en mycket klok och modig kvinna. De åsikterna som hon hade om nationaliteten och kriget stämmer väldigt bra överens med mina egna åsikter. Om Rosa Luxemburg skulle levt i vår tid nu tror jag att vi skulle uppmärksammat henne ännu mer. Jag tror att det är så många fler människor nu som vågar stå för sina egna åsikter. Jag hoppas på att det är så. 

Andra världskriget

Denna veckan fick vi skriva ett valfritt blogginlägg. Vi jobbar just nu om kolonialism, imperialism & första världskriget. Jag tänker inte skriva om detta. Utan om samtalet jag hade med min morfar om andra världskriget.

Morfar berättade att varje kväll det flög flygplan över deras hus var det tvungna att dra ner draperier för fönstret så att fienden inte trodde att det var någon hemma. Så att de inte skulle släppa en bomb. Morfar var bara 17 år när kriget började. Kriget började 1939 och slutade 1945. Han berättade hur rädda han och hans syskon var under kriget. Även om Sverige inte var med i kriget var de ändå utsatta.

Han berättade också om att man var tvungen att hämta ut sin mat till familjen, eftersom det var ont om mat fick bara familjen en liten del. Detta kallades ransoning. Det fanns män som var ute och kollade att man inte slaktade grisar och andra djur för att äta med jämna mellanrum. Om en gris eller ett annat djur hade dött var man tvungen att redogöra hur den hade dött. Morfar berättade att deras familj slaktade en gris. Och att männen som var ute och kollade kunde vara förstående ibland. Så morfars familj klarade sig utan något trrubbel överhuvud taget.

Jag lyssnade noga när han berättade. Jag tyckte att det var väldigt intressant. Men samtidigt kände man sig lite ledsen på något vis. För jag tycker inte att någon männska ska behöva vara med om ett krig. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att det skulle börja ett krig här i Sverige. Men om det skulle börja ett krig i närheten av Sverige tror jag ändå att man skulle känna sig säkrare nu än man gjorde då. För nu är allt kommit så mycket längre i utvecklingen.

Jag är förvånad över att morfar kunde berätta denna historien med några skratt i meningarna. För kriget var en olycklig tid. Men det verkade som om hans familj kom närmre varann. Kanske är det för att man bara har varann. Och inte kan lita på främlingar, vilket leder till att man inte vågar skaffa nya kontakter. Eller så kanske det bara var morfars familj som kom närmre varann.